Higgs universum.
Igår fick den gamle greken Parmenides monolitiska världsbild en viss upprättelse: upptäckten av Higgsfältet visar att det går att tala om kosmos som en enda sfär, ett enda välrundat klot av krafter, men samma upptäckt har för alltid krossat hans statiska bild av världen: Higgsmekanismen, som ger kvantpartiklarna massa, gör att världen är stadd i ständig rörelse och förändring. Higgs universum är ett hav av energier.
Higgshavet.
Den som ställer sig på en klippa som skjuter ut i djupt vatten där havets vindar och djupets strömmar sätter vattnet i rörelse kommer bli varse hur vågor av olika storlek och riktning rör sig genom varandra; de genomkorsar varandra tredimensionellt; deras energier är samtidiga och sam-rum-liga utan att vara identiska.
Detsamma gäller Higgshavet som de elementära partiklarnas energifält interagerar med, simultant och mångdimensionellt, jämförbart med hur färgernas olika ljusvågor genomströmmar ögat och symfonins mångstämmiga ljudpulser genomströmmar örat och försätter dess slagverk i en multitud av ljudvågor.
Higgsvolymen.
Vad luften är för ljudvågorna, vad vattnet är för havsvågorna, så är higgsfältet för partiklarna. Genom universums sfäriska rymd, det hav av energivara vi från och med igår kan kalla Higgsvolymen, rör sig alla andra energier och hämtar massa till sina energikoncentrationer, dem vi kallar elementarpartiklar, materia.
Tvärtemot vad Parmenides trodde befinner sig världen i Herakleitos ständiga rörelse både lokalt och globalt, och som Aristoteles sa finns ingen tom rymd inom universum, inget verkligt vakuum i världen. Överallt energi.
Om världen tidigare inte var en – en sammanhållen enhet – så har den i ett slag blivit det nu; den har blivit begriplig, en gripbar helhet. Medvetandet färdas till världens yttersta gräns och tar likt astronauterna steget ut ur jordens/världens kraftfält, Higgsvolymen, ut i den gränslösa rymd dit annars bara Gud når och betraktar vår vidunderliga värld från sidan, en fritt svävande sfär fylld av energi och medvetande.
Med Eva griper vi det kosmiska sfäriska äpplet och finner det gott. Det Gud hängt upp i intet över öde rymder.
Samuel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar