"Mig är given all makt i himlen och på jorden, gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar ... och jag är med er alla dagar till tidens slut." sa Jesus som sina sista avskedsord till sina vänner, lärjungarna. Matteus evangelium. Detta är antingen det stöddigaste uttalande någon människa någonsin gjort om sig själv eller så är det den mänskliga historiens mest revolutionära stridsrop om att göra uppror mot alla de makter som kräver sin tribut av oss och håller oss i materiellt, psykologiskt och andligt slaveri.
Ett revolutionärt stridsrop mot alla de mäktiga krafter som kräver att få styra våra liv, inte minst materialismens ständigt växande krav, subkulturernas oskrivna lagar för medlemskap, men också de totalitära religionernas många små och stora påvar, patriarker, gudar och gudinnor vars maktbegär verkar osläckbara.
Så vem är det som tar så stora universalistiska ord i sin mun? Första gången denna gudom presenterar sig med sitt fulla namn uppträder han inte i mänsklig gestalt utan i form av en eld ur vilken kommer en röst som kallar sig "jag är den jag är". Jagrösten är uppenbarligen en gudom som i samma andetag ger en annan varelse med jagmedvetande, människan Mose, i uppdrag att befria ett av den egyptiske faraonen förslavat folk, hebréerna. Enligt Exodus. Och med Guds hjälp lyckas Mose i sitt uppdrag och etablerar därmed ett samhälle av jämlikar inför Gud, där ingen får behandlas som slav.
"Befria människan!" är alltså såväl Gamla som Nya testamentets slagord. Människan som också hon, likt sin Gud, sin Skapare, har en jagröst, ett självmedvetande, som längtar efter att leva det goda livet i en gudomligt paradisisk tillvaro likt de mytologiska gudarnas liv i sina respektive idealvärldar; inte ett liv i slaveri i väntan på den definitiva döden för sitt jag. Döden, som annars synes ha den slutgiltiga makten i den här världen, har fått en mycket mäktig utmanare i Jesus, vars kropp döden ej var mäktig nog att behålla. Se de fyra evangelierna om Jesus död och uppståndelse.
Vad innebär det för människan, när hon väl satts fri, att leva ett gott, friskt och bestående jagliv? Varje barn ger oss svaret. Det är att få leva i det livsmedium i vilket hon föddes: den kärleksfulla relationen till ett Du. Vem är det Du som utan svek älskar varje Jag? Det är den gudom som givit oss existens tillsammans med allt annat som existerar. Det är den världsmakare vi kan se med förnuftets ögon i de exakt kalibrerade naturlagarna som gjort jordelivet möjligt, som enligt Guds ord, dvs Jesus ord i Johannes tre, förälskat sig i sin skapelse och hittat en pärla djupt inbäddat i sitt verk, en varelse som besitter samma egenskaper som sin livgivare: ett medvetet jag som kan älska ett lika medvetet du. Och som han givit sitt liv för att rädda till ett evigt liv med sig. Här går den kristna universalismen i dagen. Otvetydigt.
Namnet "jag är den jag är" visar på en spirituell existens i sig, en oberoende och evig ande, med en integritet som är absolut, ett orubbligt jag, som inte kan förändras eftersom det är fullkomligt, och som därför kan kallas Mitt innersta existentiella Du, innanför alla synliga ting, ett alltid närvarande du och överallt tillgängligt för ett kärleksmöte eftersom denna gudoms kärlek är ovillkorlig.
Det vill säga, alla villkor för ett möte, för en kärleksförening, är uppfyllda i och med den gärning Jesus genomförde i sin död och uppståndelse. I denna historiska händelse försonade det gudomliga Jaget sig med alla mänskliga Du som nånsin levat, lever och kommer att leva sina ofullkomliga men för gudomen djupt älskansvärda liv. Det är främst denna makt att befria oss från vadhelst som hindrar oss att förenas med vår gudomliga skapare Jesus syftar på när han säger att Mig är given all makt i himlen och på jorden. Jesus Jag är oövervinnerligt. Hans namn är mäktigare än alla andra namn. Hans rike är inte av denna världen, men det kommer att segra utan blodspillan eftersom denna världens furste besegrades i samma ögonblick Jesus lämnade dödsriket.
Men det stannar inte där. Guds kärlek är här och nu och Jesus vilja är att vi gör allt som står i vår makt för att fylla behoven hos alla hans högt älskade människor. Detta får omedelbart politiska konsekvenser, och om vi ser oss omkring i världen på alla dess politiska system så märker vi att det är i demokratiskt styrda länder människors behov av trygghet och frihet uppfylls bäst. Där uttrycket "ömsesidig respekt" mellan stat och individ har substans. Mänskliga rättigheter, som har sina rötter inte minst i Jesus berättelser om gudomlig barmhärtighet mot alla sorts människor, står starkast i genuina demokratier. Här har gudomlig humanism tydligast tagit kropp.
Denna gudomliga kärlek är träffsäker; dess pilar träffar alla människor utan undantag. För att citera Paulus; här är ingen jude eller grek, här spelar inte etiketter någon som helst roll, religiösa, politiska eller kulturella. Tack vare Jesus kan gudomens kärlek nå fram till alla som söker jagexistensens yttersta källa, alla som vill bli det gudomen är får tillfälle att börja den resan redan i vår fysiska tillvaro. Alla som vill. Det är gudomen som givit oss vår fria vilja - den måste därför respekteras fullt ut, inte minst av Gud själv. Inget tvång i religionen säger Koranen. Vad händer i döden? Ingen, utom dödens överman, Jesus, vet.
