öppet brev till påven
Med mina gamla vänner Abraham, Siddhartha och Krishna vid min sida vill jag rikta väl valda ord till dig min högste representant på jorden, påve Benedikt, du som har mage att kalla dig Den helige fadern. Den verkligt helige fadern, den Gud från vilken allt vad fader och moder heter har sitt namn, uppfyller universum med sin outtömliga energi, utan vilken du ingenting förmår. Han, eller egentligen hen eftersom Gud födde mig och världen genom att uttala mitt namn, har gett mig uppdraget att säga dig mitt hjärtas mening.
Min heliga vrede, käre påve, är stor därför att dina brott är monumentala. Sveket mot mina yngsta lärjungar, de tusentals offren för barnvåldtäkt, är så oerhört att det svenska ordförrådet inte räcker till. Domens dag kommer att uppenbara alla dina synder, underlåtenhetssynder, mot mina ögonstenar. Du kunde ha satt stopp för barnskändarnas framfart för länge sedan och avskedat de medskyldiga biskoparna, men jag var tvungen att låta de annars så förhatliga medierna dra fram byken i ljuset för att tvinga dig att agera. All heder går till de grävande journalisterna och den upprörda allmänheten för de åtgärder du under galgen satte in.
Din kyrka, som egentligen är min kyrka, har sedan kejsar Konstantins tid mycken synd på sitt samvete, men dina företrädares många böner om förlåtelse rörde mitt hjärta så att jag förlät kyrkans bloddrypande brott. Men på förlåtelse måste sinnesändring komma, också ändring av ditt sinnelag ifråga om din egen ställning i min kyrka. Det är inte jag som utnämnt dig till vare sig överstepräst eller överhuvud för den kyrka jag grundat. Det har dina småpåvar gjort. Ty det är jag som är överherde för min kyrka och huvud för min kropp, i vilken ingår inte bara katoliker utan också alla sorts protestanter, pentekostaler och inte minst mina ortodoxa vänner.
Och vänner är vad jag kallar alla mina bekännare, inte "lekmän" eller något annat undersåtligt. Därför begär jag nu att du stiger ner från dina höga hästar, abdikerar från dina hybrisanstuckna titlar och tillkallar ett koncilium som femhundra år efter min vän Martin Luthers hjältemodiga försök genomför den reformation som mitt folk överallt på jorden kräver. Det vill säga en demokratisk revolution som rättvänder den pyramid du försöker balansera på dina tunna axlar. Det är äntligen dags att återge mitt folk den suveräna status Konstantin tog ifrån dem när han gjorde min kyrka till en oegentlig teokrati. Min ande fyller varje troendes bröst för att gudsfolkets rättskänsla, sensus fidelium, skall råda. Andens vägledning genom rättskänslans konsensus är verklig, andlig teokrati. "Guds rike är inom er", sa jag redan till mina första följare och jag har aldrig backat från mitt ord. Din monopolisering av all andlig makt över kyrkans folk har skett mot min vilja. Det är nu tid för gudsfolkets upprättelse och uppgörelse med alla mörksens krafter i min kyrka.
Den rättskänsla jag ingivit folket säger dem att den största orättvisan har drabbat kvinnorna. Och detta sedan urminnes tider. Mor Maria i all ära, hon har hedersplatsen vid mitt bord, men dina många ärebetygelser mot henne kan inte uppväga den förtryckande underordning mina systrar utsätts för. Genom mitt öppna umgänge med kvinnor som mina likar och genom min apostel Paulus klara ord om att "nu är ingen man eller kvinna, alla är ni ett i Kristus" gjorde jag tidigt klart att inget förtryck av något som helst slag får förekomma i min gemenskap. Nu måste det bli min ordning på torpet, en ordning där kvinnor har tillgång till alla befattningar män har rätt till, såväl gifta som celibatärer.
Serene Siddhartha citerar nu mina ord om fårahjordar "som inte hör till den här fållan" för att påminna om att människor av alla sorts övertygelser samlas i Guds stora boning, den himmelska fridens borg. Oavsett våra ideologiska skillnader hade ju unge Muhammed rätt när han slog fast: "Inget tvång i religionen". Celebrera friheten, samvetets överhöghet, den ömsesidiga respekten mellan folken, och se så till, käre påve, att fortsätta fördjupa dialogen religionerna emellan om vad som förenar alla mina vänner runt jorden - att älska Gud, alltings gudomliga ursprung, genom att älska varandra - tills fred råder bland folken.
Dina brott mot min allomfattande kärlek måste upphöra.
Jag är din herre och Gud.
Jesus
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar