Som kristen gör jag anspråk på att tro på sanningen. Tror, inte vet. Slutgiltiga bevis för någon dogm finns inte. Det handlar istället om trovärdighet. Så här långt har jag funnit Nya Testamentet vara den mest trovärdiga berättelsen om den mänskliga existensen i sin helhet.
"I begynnelsen var ordet och ... i ordet var liv". Modern vetenskap har på ett mycket övertygande sätt bekräftat sanningshalten i denna utsaga i Johannes evangeliums inledning och dess motsvarigheter i Första Moseboks skapelsebefallningar genom att visa att allt liv bygger på ordergivningen från orden i det kemiska språket DNA - alla livsformers generalplan.
DNA är en spiralformad dubbelkedja av sammanlänkade atomer av ett antal grundämnen, bl.a. syre, väte och kväve som i olika kombinationer bildar de centrala molekylerna i DNA, s.k. baser. Om dessa livets huvudrollsinnehavare står det i Nationalencyklopedin: "Ordningsföljden mellan dessa baser i kedjan utgör grunden för en informationskod, ett genetiskt språk, där alfabetet består av fyra bokstäver: A,T,G och C." Som alltså är namnen på de betydelsebärande baserna som i långa sjok bildar livets ord, satser och budskap. De är livets kod, livets hemlighet. Ur de genetiska koderna springer livsformer fram som vore de resultaten av gudomliga befallningar à la Första Mosebok: "Varde ros!" "Lax bliv till!" "Giraff spring fram!".
Men som bibeltroende person är det viktigt, avgörande, att få en viss biblisk utsaga bekräftad och förklarad av mer än ett bibliskt sanningsvittne och helst finna en nytestamentlig förklaring till det gammaltestamentliga bildspråket. En sådan förklaring finner vi i Hebreerbrevets elfte kapitel: "Genom tron förstår vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud..." Fullbordad genom ett ord, en sats, ett budskap. (Av grekiskans remati: ord, sats, budskap i singularis.)
Varför refererar inte Hebreerbrevets författare uttryckligen till Första Moseboks sex dagar av många skapelsebefallningar? Jo, här förklaras, ja, uppenbaras, att alltsammans, hela skapelseverket, låg gömt i den första skapelsesatsen: "Varde ljus!" (långt innan sol och måne framkallades). Eller som Paulus återger samma sats i 2Korinterbrevet 4:6: "Ljus skall lysa fram ur mörkret." I den befallningen låg universum gömt som i ett frö, ett innehållsrikt frö ur vilket universum exploderat fram (en explosion som fortfarande pågår; expansionsfarten accelererar). I det ord-sats-budskapet fanns all den information som behövdes för att fullborda världen. Inte minst den exakta kalibreringen av de naturlagar enligt vilka all världens fenomen - från galaxer till giraffer - funnit sina former när tiden, de rätta omständigheterna, varit inne för dem var och en att framträda.
Allt vad universum rymmer har evolverat, utvecklats, vecklats ut till vad det är idag ur sitt urfrö, sitt varde-ljus-ursprung. I Guds urskapelseord fanns all den innebörd inneboende till det som senare skulle komma att förverkligas: "... så att det man ser icke har blivit till av något synligt" fortsätter Hebreerbrevet. Nämligen av Guds ords kraft. De sex dagarnas skapelseverksamhet i Första Mosebok får ses som en bildlikt åskådlig framställning av den astronomiska och evolutionära tiden; av hur de olika skapelsekategorierna framträder när vars och ens tid är inne - något som ligger förutsagt i skaparens första och enda sats, vars potens innefattar alla följande satser.
Varde ljus! Tack vare Albert Einsteins välkända ekvation E=mc2 vet vi nu att ljus hör intimt samman med energi och materia (E står för energi, m för massa, c2 för ljusets hastighet i kvadrat). Ljus i alla dess former äger energi. Materia i alla dess former är bunden energi. Eftersom all energi universum rymmer framkallades i Big Bang har all materia, ytterst sett, sitt upphov i det energirika ljus Gud befallde fram i skapelseögonblicket.
Och tack vare Stephen Hawkings kosmologi vet vi nu att universum föddes i en ultrahet ljusexplosion, Big Bang, som visar att materia ursprungligen var ren energi i form av ljus - många miljarder grader heta fotoner som i våldsamma kollisioner fusionerade, sammangöts, till andra elementarpartiklar, såsom elektroner och protoner, vilka i sin tur bildade atomer som väte och helium när universum svalnat tillräckligt.
Och tack vare biologin, med början hos Linné och Darwin, anar vi nu hur liv och intelligens succesivt har evolverat ur materien enligt de naturlagar Gud uttalade i universums födelseögonblick. Liv och intelligens är naturliga följder av materiens och energins/ljusets inneboende egenskaper och interaktioner med varandra (se exv. organisk kemi, fotosyntesen, proteinsyntesen). DNA utgörs ju av grundmateria, grundämnen, atomer, sinnrikt kombinerade i miljarder molekyler till de koder allt liv bygger på.
Detta kunde inte de bibliska författarna ha klart för sig, inte desto mindre har Guds ande lett dem till att uttrycka dessa sanningar i kryptisk form tusentals år innan någon kunde veta exakt vad de betydde: Ur ljus universum! Ur ord liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar